VaaHO:2020:7

OIKEUDENKÄYNTI HOVIOIKEUDESSA

HOVIOIKEUDEN RATKAISU

RATKAISUN KESKEINEN SISÄLTÖ

A oli laittomasti viljellyt ja käyttänyt kannabista. Hän vetosi pakkotilasäännökseen, koska hänellä oli todettu retinitis pigmentosa (silmäpohjan rappeuma), joka johtaa sokeuteen ja jota vastaan ei ole Suomessa hyväksyttyä toimivaa lääkettä. Kysymys siitä, voitiinko pakkotilaa koskevaa säännöstä soveltaa. (Vahvennettu istunto, äänestys)

Rikoslaki 4 luku 5 §

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

A hade olagligen odlat och brukat cannabis. Han åberopade nödtillstånd eftersom han led av den obotliga sjukdomen retinitis pigmentosa, vilken leder till blindhet och för vilken det inte finns i Finland godkänd fungerande medicin. Fråga om huruvida stadgandet om nödtillstånd kunde tillämpas. (Förstärkt sammanträde, omröstning)

Strafflagen 4 kap. 5 §

ÖSTERBOTTENS TINGSRÄTTS DOM 30.4.2019 NR 118333

Åklagare N

Svarande A

Ärende Narkotikabrott

Åklagarens straffanspråk

1. Narkotikabrott

---

Strafflagen 50 kap. 1 §

01.06.2015 - 30.10.2015 Närpes

A har olagligen odlat hampa för att användas som narkotika eller råvara för narkotika. A har i ett hus som han äger odlat sammanlagt åtta stycken cannabisväxter av vilka han har fått cirka en påse marijuana.

2. Narkotikabrott

---

Strafflagen 50 kap. 1 §

01.07.2017 - 01.09.2017 Närpes

A har olagligen odlat hampa för att användas som narkotika eller råvara för narkotika. A har i ett hus som han äger odlat sammanlagt 29 stycken cannabisväxter. Polisen har beslagtagit cannabisväxterna 1.9.2017.

3. Straffbart bruk av narkotika

---

Strafflagen 50 kap. 2a §

01.08.2017 - 19.09.2017 Närpes

A har olagligen brukat narkotika genom att röka cannabis dagligen och för eget bruk innehaft en liten mängd narkotika, 7,93 gram hasch. Polisen har beslagtagit haschbiten 19.9.2017.

Övriga yrkanden

Brottsofferavgift

A åläggs att betala brottsofferavgift 80 euro.

Lag om brottsofferavgift

Svaromål

Svaranden A har erkänt gärningarna samt gärningsbeskrivningarna i punkterna 1 - 3 men ansett att han inte bör dömas till straff eftersom det har varit frågan om nödtillstånd.

Grunder

A är fri från ansvar för gärningarna eftersom det har varit frågan om nödtillstånd. A har hänvisat till 4 kapitlet 5 § strafflagen. A har odlat hampa för att röka cannabis men det har varit för att motverka en kronisk ögonsjukdom. A har recept för sativex, ett läkemedel som motverkar att hans syn försämras.

Bevisning

Personbevisning

---

1. A, personligen i bevisningssyfte

Skriftliga bevis

---

---

1. Dokumentation över cannabisodling, bilaga 1
2. Foton 1-12, 17-18, bilaga 2
3. Beslagsprotokoll, bilaga 3

---

4. Foton 13-16, bilaga 2

---

5. Recept samt utlåtanden

Domskäl

Tillräknande

Svaranden A har i åtalspunkterna 1 – 3 gjort sig skyldig till de brott han åtalats för.

Domskäl

Personbevisning

A har hörd personligen i bevisningssyfte berättat att han har en genetisk ögonsjukdom. I 13-14 års ålder märkte han att han hade problem med synfältet. Han hade även svårt att se i mörkret. Han fick ingen diagnos vid den tidpunkten. Synfältet har med tiden blivit smalare. Han har fått en diagnos och enligt den är det en allvarlig sjukdom som leder till att man blir blind. Synen blev sämre med tiden och det fanns inget botemedel. Han frågade läkare om det fanns några sätt att göra det bättre. Han kom även in på ett forum där det pratades om cannabis. Han hade aldrig före haft med det att göra. Det finns medicinsk cannabis i vissa länder. Han började forska om saken och inskaffade cannabis som han använde. Han gav det en chans en längre tid.

Synen hade blivit sämre åren före. Då han hade använt cannabis mellan 6-9 månader märkte han att han såg skorna då han sprang vilket han inte hade gjort på länge. Efter några år med cannabis hade synen blivit märkbart bättre vilket märktes i vardagen. Han började odla egen cannabis. Han slutade helt efter att han blev fast. Först märkte han inte stora skillnader men sen blev det problem med synen i skymning. Han for till läkare och fick recept. Synen hade redan blivit sämre så sativex läkemedlet hjälpte inte eftersom halterna var små. Han har använt sativex men den kostar väldigt mycket och han borde få starkare dos vilket skulle innebära en kostnad om cirka 2.000 euro per månad. Han får ingen ersättning för det. Angående åtalspunkt 2 har A berättat att han odlade så många växter så han skulle ha haft för två års förbrukning. Sativex kunde man inte ha fått under gärningstidpunkten. Ingen läkare har i hans fall konstaterat att cannabis hjälper mot sjukdomen.

Åtalspunkterna 1-3

A har erkänt åtalen och gärningsbeskrivningarna.

I åtalspunkt 2 framkommer ur dokumentation över cannabisodling (skriftligt bevis 1) att det funnits 13 plantor i bastun och 16 plantor i kylrummet, sammanlagt 29 plantor. På fotografierna (skriftligt bevis 2) finns odlingen i bastun och kylrummet. Plantorna som syns på fotona är stora och de tyder på en planmässig odling. Ur beslagsprotokollet (skriftligt bevis 3) framkommer att man i A:s hus har beslagtagit 29 plantor cannabis.

I åtalspunkt 3 framkommer från fotografierna (skriftligt bevis 4, foton 13-16) haschbiten som nämns i åtalet och dess vikt 7,93 gram. Haschbiten har reagerat positivt i cannabistest.

Tingsrätten anser att åtalen har blivit styrkta på basen av A:s erkännande och de ovannämnda skriftliga bevisen.

Enligt 4 kapitlet 5 § 1 momentet strafflagen är en handling som är nödvändig för att avvärja en omedelbar och trängande fara som hotar ett rättsligt skyddat intresse och som är av annat slag än vad som avses i 4 § tillåten som en nödtillståndshandling, om handlingen utifrån en helhetsbedömning är försvarlig med beaktande av det räddade intressets samt den orsakade skadans och olägenhetens art och storlek, farans ursprung samt övriga omständigheter.

Kan en handling som har begåtts för att rädda ett rättsligt skyddat intresse inte anses tillåten enligt 1 mom., är gärningsmannen enligt 2 momentet dock fri från straffansvar, om det inte skäligen kunde ha krävts att gärningsmannen skulle ha reagerat på annat sätt med beaktande av hur viktigt det räddade intresset var, hur oförutsedd och tvingande situationen var samt övriga omständigheter.

Enligt lagrummets förarbeten (RP 44/2002 rd, s. 18-19) konstateras att i likhet med nödvärn är också nödtillstånd ett yttersta medel. Det krävs att det inte fanns någon annan utväg ur situationen. Detta framgår av förutsättningen att det skall föreligga en omedelbar och trängande fara. Vid ursäktligt nödtillstånd utgås ifrån att det räddade intresset inte är väsentligt värdefullare än det offrade. För ansvarsfrihet förutsätts då att gärningsmannens handlande kan betraktas som förståeligt och ursäktligt. Som möjliga gärningsursäktande grunder nämns det räddade intressets betydelse samt situationens oförutsebara och tvingande natur.

Ur A:s berättelse och den av honom åberopade skriftliga bevisningen har klarlagts att han har en allvarlig ögonsjukdom som gör att hans syn fortgående blir sämre. Sjukdomen har konstaterats långt före de nu aktuella gärningarna. Han har även haft ett 21.6.2018 daterat recept på läkemedlet sativex. Såsom framgår ur A:s berättelse har han upplevt att användningen av cannabis har hjälpt mot hans ögonsjukdom men han har också berättat att ingen läkare i hans fall har konstaterat att cannabis hjälper mot sjukdomen. Enligt honom har det inte varit möjligt att under gärningstiden få recept på läkemedlet sativex. A har odlat hampa år 2015 men även år 2017 och då i mycket större utsträckning. Gärningstiden i punkt 1 har varit cirka fem månader och i punkt 2 cirka 2 månader, det har således varit frågan om medvetna och planerade gärningar. Såsom framkommer ovan är kravet för nödtillstånd att det inte fanns någon annan utväg ur situationen och att det skall föreligga en omedelbar och trängande fara. Även för ursäktligt nödtillstånd krävs förutom det räddade intressets betydelse att situationen är oförutsebar och av tvingande natur. Vid en helhetsbedömning av gärningarna, de grunder som A framfört för sitt handlande samt förutsättningarna för att en handling skall kunna anses som nödtillstånd anser tingsrätten att det inte har varit fråga om nödtillstånd. Det har inte heller varit frågan om ursäktligt nödtillstånd som skulle betyda att A är fri från straffansvar.

Med beaktande av ovansagda anser tingsrätten att A har gjort sig skyldig till gärningarna som nämns i åtalspunkterna 1-3.

Straffpåföljd

A döms till ett villkorligt fängelsestraff. Den mest allvarliga av de nu tillräknade gärningarna är narkotikabrott i åtalspunkt 2. Tingsrätten har i straffmätningen beaktat att det har varit frågan om en större mängd cannabisväxter som odlats planmässigt. I straffmätningen har dock även beaktats det som nämns ovan om A:s motiv till gärningarna. I detta avseende hänvisas till Rovaniemi hovrätts dom (14.5.2018/120195). Vid en helhetsbedömning anser tingsrätten att ett rättvist straff för de nu tillräknade gärningarna är 4 månader villkorligt fängelse. A har på grund av detta ärende varit frihetsberövad 19.9.2017 klockan 8.45 – 20.9.2017 klockan 17.20, vilket beaktas i straffet.

Brottsofferavgift

A åläggs att betala yrkad brottsofferavgift.

Biträdets arvode

Mellersta Österbottens och Österbottens rättshjälpsbyrå har 2.4.2019 beviljat A rättshjälp utan självriskandel från och med 31.8.2018 och förordnat advokat X till hans biträde.

Tingsrätten godkänner X:s räkning i sin helhet. Huvudförhandlingen har tagit 1,5 timmar i anspråk. Biträdets arvode stannar staten till last.

---

Domslut

Svarande

A

1. Narkotikabrott
01.06.2015 - 30.10.2015
Strafflagen 50 kap. 1 §

2. Narkotikabrott
01.07.2017 - 01.09.2017
Strafflagen 50 kap. 1 §

3. Straffbart bruk av narkotika
01.08.2017 - 19.09.2017
Strafflagen 50 kap. 2a §

Straffpåföljder

Gemensamt straff
Tillräknade brott 1-3
Fängelse i 4 månader
Tiden för frihetsberövande 19. - 20.9.2017
Fängelsestraffet är villkorligt.
Prövotiden går ut 30.4.2021
Det kan bestämmas att ett villkorligt straff ska verkställas, om den dömde under prövotiden begår ett brott för vilket han/hon döms till ovillkorligt fängelse och för vilket åtal har väckts inom ett år efter prövotidens utgång.

Ersättningsskyldighet

Svarande A åläggs att betala till staten brottsofferavgift på 80,00 euro.
Lag om brottsofferavgift

Ur statens medel betalas till A:s biträde X i arvode 991,10 euro och i mervärdesskatt 237,86 euro, sammanlagt 1.228,96 euro vilket belopp stannar staten till last.

Ärendet har avgjorts av tingsdomare Andreas Uhardt.

RÄTTEGÅNGEN I HOVRÄTTEN

Besvär

A har yrkat att åtalen förkastas.

Honom kan inte tillräknas straffbar gärning eftersom han agerat i nödtillstånd. A lider av den ärftliga ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, för vilket det inte finns någon verksam medicin och som leder till blindhet. Från utländska vetenskapliga källor har han fått vetskap om att cannabis kan fördröja sjukdomen. Enbart i detta syfte har han odlat den i åtalet avsedda cannabisen och enbart för eget bruk. Han märkte att då han intog cannabis avstannade sjukdomsförloppet och han fick rent av en del av synen tillbaka. Efter polisens tillslag har han inte använt cannabis och hans syn har mer eller mindre försvunnit. A har vidare anfört att ögonläkare och forskare inte vill ge honom ett skriftligt utlåtande i ärendet, eftersom de då kunde utsättas för extra granskning av myndigheter.

A har 21.6.2018 fått utskrivet recept på läkemedlet Sativex. Läkemedlet innehåller cannabis.

Bemötande

Åklagaren har hänvisat till tingsrättens domskäl och yrkat att besvären förkastas.

Interimistiska åtgärder

Sakkunnigutlåtanden

Hovrätten har 23.9.2019 bett om sakkunnigutlåtande av Institutet för välfärd och hälsa om huruvida det i Finland erbjuds fungerande medicinering mot ärftlig retinitis pigmentosa och huruvida bruk av cannabis i någon form kan lindra sjukdomsförloppet. Institutet har 4.10.2019 meddelat att förfrågan bör riktas till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea).

Hovrätten har 10.10.2019 ställt motsvarande fråga till Fimea. Fimea har i sitt utlåtande 12.11.2019 anfört att det för närvarande inte finns någon fungerande läkemedelsbehandling mot retinitis pigmentosa. Centret har på den andra frågan svarat att Fimea inte är den rätta instansen att ta ställning till om cannabisrökning inverkar på hur sjukdomen framskrider. Det är inte fråga om en läkemedelssubstans eller ett läkemedelspreparat, som Fimea skulle ha utvärderat eller godkänt för behandling av sjukdomen i fråga. Frågor som berör cannabisväxtens eventuella terapeutiska effekter bör riktas till de läkare som sköter ögonsjukdomar.

A har anfört att Fimea till synes inte är den rätta instansen att ta ställning till huruvida cannabis inverkar på retinitis pigmentosa. Det verkar vara för känsligt för myndigheter eller läkare att ta ställning i ärenden rörande cannabis. A har hänvisat till utländsk forskning och ansett att bevisbördan för det motsatta övergått på åklagaren.

Åklagaren har anfört att det enligt Fimeas utlåtande inte finns något som skulle stöda A:s påstående om att cannabis skulle ha läkande eller lindrande effekt på hans sjukdom.

Hovrättens avgörande

Handläggningsavgöranden

Förordnande av ärende till förstärkt sammanträde

Hovrättens president har 12.5.2020 förordnat att ärendet avgörs i förstärkt sammanträde i enlighet med 2 kapitlet 8 a § i rättegångsbalken. I ifrågavarande ärende är det frågan om huruvida stadgandet om nödtillstånd ska tillämpas på ett förfarande som är straffbart som narkotikabrott. Avgörandet är både av principiell betydelse och vidsträckt.

Huvudförhandling i hovrätten

A har yrkat på huvudförhandling i hovrätten så att han kan höras personligen. Som bevistema för hörandet har A meddelat händelseförloppet och sin sjukdom.

Enligt 26 kapitlet 14 § 1 momentet i rättegångsbalken ska hovrätten hålla huvudförhandling när en svarande i ett brottmål kräver det. Enligt 2 momentet i samma lagrum behöver huvudförhandling dock inte hållas, om muntlig bevisning enligt 15 § 1 momentet inte behöver tas emot på grund av att det inte kan finnas något rimligt tvivel om att tingsrätten bedömt bevisningen på riktigt sätt och om det också i övrigt är klart onödigt att hålla huvudförhandling, särskilt med beaktande av målets art och dess betydelse för parten.

A har medgett att han förfarit på det sätt som beskrivs i åtalet, men anfört att han agerat i nödtillstånd. Händelseförloppet är således ostridigt och därmed är det i hovrätten endast frågan om en juridisk bedömning av tillämpningen av stadgandet om nödtillstånd. Hovrätten anser att det med tanke på avgörandet av ärendet och vad som nedan framförts i hovrättens domskäl gällande tillämpning av nödtillstånd är klart onödigt att hålla huvudförhandling för att höra A om de meddelade bevistemana. Hovrätten anser att det även annars är klart onödigt att hålla huvudförhandling.

Domskäl

Rekvisitet för narkotikabrott

1. I 50 kapitlet 1 § 2 punkten i strafflagen stadgas att den som olagligen odlar eller försöker odla hampa för att användas som narkotika eller råvara för narkotika eller för att användas vid tillverkning eller produktion av narkotika, ska dömas för narkotikabrott. I 2 a § i samma kapitel stadgas att den som olagligen brukar narkotika eller för eget bruk innehar eller försöker anskaffa en liten mängd narkotika, ska dömas för straffbart bruk av narkotika.

2. Det är ostridigt att A mellan juni och oktober 2015 odlat åtta cannabis sativa-växter, av vilka han utvunnit en påse marijuana (åtalspunkt 1), i juli och augusti 2017 odlat 29 cannabis sativa-växter (åtalspunkt 2) och mellan 1.8.2017 och 19.9.2017 dagligen rökt cannabis (åtalspunkt 3). A har således odlat och använt cannabis som narkotika på det sätt som straffstadgandena förutsätter. Det är ostridigt att odlingen skett för A:s eget bruk.

3. Enligt A har motivet för hans bruk varit att få lindring till sin sjukdom genom de halter av tetrahydrocannabinol som cannabisväxterna innehållit. Hovrätten har inte skäl att betvivla riktigheten av A:s påstående gällande motivet för hans bruk.

Ansvarsfrihetsgrund

4. I 4 kapitlet 5 § 1 momentet i strafflagen stadgas att en handling som är nödvändig för att avvärja en omedelbar och trängande fara som hotar ett rättsligt skyddat intresse och som är av annat slag än vad som avses i 4 §:s stadgande om nödvärn är tillåten som en nödtillståndshandling, om handlingen utifrån en helhetsbedömning är försvarlig med beaktande av det räddade intressets samt den orsakade skadans och olägenhetens art och storlek, farans ursprung samt övriga omständigheter. Stadgandets förarbeten (RP 44/2002 rd s. 18) anger att det är fråga om situationer där man för att rädda ett visst rättsligt skyddat intresse ur en trängande och omedelbar fara blir tvungen att offra något annat rättsligt skyddat intresse. En intresseavvägning ska göras och det mindre intresset ska ge vika för det större.

5. I detta fall är det intresse som A försökt skydda hans egen hälsa. En persons hälsa hör till ett av de centrala rättsliga intressen som kan skyddas när stadgandet om nödtillstånd tillämpas. I tolkningen måste domstolen ändå ta hänsyn till statens skyldighet att motverka spridning och missbruk av narkotika.

6. Enligt det utlåtande som hovrätten erhållit av Fimea finns för närvarande ingen fungerande behandling av retinitis pigmentosa. Enligt den webartikel som Fimea hänvisat till leder sjukdomen till blindhet. Åt A har föreskrivits medicinen Sativex, som används vid vård av multipel skleros men som enligt A innehåller tetrahydrocannabinol och cannabidiol i ofördelaktiga proportioner och inte hjälper honom. Läkemedlet Bedrocan, som enligt honom har ämnena i rätt proportion, är inte tillgängligt i Finland. A har berättat att han på dessa omständigheter har tytt sig till otillåtna substanser.

7. Ansvarsfrihetsgrunderna i strafflagen ska tillämpas som yttersta medel. Enligt förarbetena till stadgandet om nödtillstånd (RP 44/2002 rd s. 121-123) fordras det att det inte finns någon annan utväg ur situationen. Detta framgår av kravet på en omedelbar och trängande fara. Omedelbarheten hänsyftar på förekomsten av fara och ställer följaktligen krav också på den tidsmässiga dimensionen. Faran ska vara på det stadium att rättsförlusten är direkt förestående. I rättslitteraturen har man ansett att omedelbarheten syftar på en relativt sträng tolkning av den tidsmässiga dimensionen och att stadgandet om nödtillstånd främst kan tillämpas på överraskande faretillstånd (se t.ex. Sakari Melander, Rikosvastuun yleiset edellytykset 2016, s. 263). Åtgärder som vidtagits i syfte att avvärja långsamt framskridande faretillstånd, såsom miljöförändringar, kan inte anses ha vidtagits i nödtillstånd (Jussi Tapani, Matti Tolvanen och Tatu Hyttinen, Rikosoikeuden yleinen osa – Vastuuoppi 2019, s. 418).

8. Stadgandet angående nödtillstånd förutsätter alltså att det är fråga om en trängande och omedelbar fara. A:s begynnande blindhet är för honom en trängande fara. Däremot kan den inte anses vara omedelbart överhängande sett ur ett tidsperspektiv, eftersom retinitis pigmentosa är en långsamt, under flera årtionden, framskridande sjukdom.

9. Sveriges Högsta domstol har i sitt avgörande 20.11.2017 (NJA 2017 s. 872) behandlat ett fall där svaranden hade brutit ryggen och blivit förlamad. Han hade långvariga svåra smärtor och upplevde att endast cannabis gav honom lindring. Som svar på åtalet för narkotikabrott hade svaranden åberopat nödtillstånd. Högsta domstolen anförde att nödtillståndsbestämmelsen i allmänhet har tolkats så att den gäller akuta situationer, men att bestämmelsen dock inte utesluter att den kan tillämpas även i andra fall, såsom vid bestående faretillstånd. Intresset att vara fri från smärta är ett sådant intresse som kan föranleda tillämpning av bestämmelsen om nöd eftersom allvarliga smärtor bör ses som ett intrång i intresset av hälsa. Högsta domstolen anförde dock även att en straffbelagd gärning sällan kan vara ett godtagbart medel för att hantera ett mer bestående problem, vilket även påverkar bedömningen av om gärningen är tillåten med stöd av nödtillståndsbestämmelsen. Det följer av syftet med nödtillståndsbestämmelsen att ansvarsfrihet i princip förutsätter att fråga är om en på så sätt oförutsedd situation att lagstiftaren inte har haft möjlighet att ta ställning till den samt att det i princip inte är försvarligt att, med åberopande av nöd, avvika från sådana intresseavvägningar som redan har gjorts i lagstiftningen.

10. Sveriges Högsta domstol konstaterar vidare att genom den reglering som avser kontroll av narkotika och genom systemet för godkännande och licensiering av läkemedel har lagstiftaren gjort en avvägning mellan intresset av effektiv behandling av sjukdom och intresset av kontroll av narkotika. Lagstiftaren har härigenom också tillhandahållit ett sätt på vilket intresset av behandling av sjukdom ska tillgodoses och inrättat en ordning för kontrollerad distribution av narkotika för medicinskt bruk. En gärning som innefattar narkotikabrott och som utförs i syfte att behandla en sjukdom är därför försvarlig endast i rena undantagsfall, t.ex. i en akut situation när omedelbar tillgång till sedvanlig sjukvård saknas.

11. A:s sjukdomstillstånd är ett långvarigt och bestående tillstånd. A:s sjukdom framskrider relativt långsamt och det har i ifrågavarande fall således inte varit frågan om en akut eller oförutsedd situation. A har odlat cannabis under flera månaders tid och hans gärningar har därmed varit överlagda. Stadgandet om nödtillstånd är däremot avsett att tillämpas på situationer som är akuta, trängande och omedelbara, och straffansvaret kan endast tillfälligt undgås med stöd av denna bestämmelse. Fimea har inte godkänt cannabis som läkemedelssubstans eller -preparat för behandling av sjukdomen retinitis pigmentosa. Köp och innehav av en substans som klassificeras som läkemedel förutsätter recept föreskrivet av läkare. En tillämpning av nödtillstånd för att fortgående avvika från denna reglering motsvarar inte syftet med ett sådant yttersta medel som ansvarsfrihetsgrunden utgör. Mot denna bakgrund anser hovrätten liksom tingsrätten att de i åtalspunkterna 1-3 beskrivna gärningarna inte kan anses vara tillåtna med stöd av stadgandet om nödtillstånd.

12. Det har framställts motstridiga ställningstaganden vad gäller cannabis hälsoeffekter och skadeverkningar. A har ingett en artikel från Experimental Eye Research enligt vilket cannabidiol haft positiv effekt på djur med ögonsjukdomar av samma typ som retinitis pigmentosa. A har även uppgett att han själv fått hjälp av cannabis. Hovrätten har inte förutsättningar att avgöra vilken effekt cannabis eventuellt har på A:s sjukdom. Slutsatser gällande cannabis effekter kan inte heller dras baserat på ett personligt hörande av A. Med beaktande av vad som ovan konstaterats om att stadgandet om nödtillstånd inte kan tillämpas, har dock den företedda utredningen om cannabis effekter inte betydelse för avgörandet av ärendet.

13. Med ovannämnda motiveringar godkänner hovrätten tingsrättens slutsats vad gäller tillräknandet av de i åtalspunkterna 1-3 beskrivna gärningarna.

Straffmätning

14. Hovrätten godkänner tingsrättens motiveringar gällande straffpåföljden (domen s. 4). Straffvärdet för A:s gärningar är enligt straffpraxis sex månader fängelse. Dock har åt A den 21.6.2018, d.v.s. efter gärningstidpunkterna i åtalet, föreskrivits recept på medicinen Sativex som innehåller cannabis. Hovrätten anser att detta utgör en förmildrande omständighet vid straffmätningen. Straffet som tingsrätten har dömt ut åt A är trots detta inte för strängt.

Rättegångskostnader

15. A har beviljats rättshjälp utan självrisk och har således rätt till ersättning för rättegångskostnaderna ur statens medel. Med beaktande av ärendets art och omfattning godkänner hovrätten advokat X:s faktura i sin helhet, avrundad till närmaste halvtimme.

Domslut

Besvären förkastas. Tingsrättens slutsatser ändras inte.

Av statens medel utbetalas åt advokaten X för biträdande av A i hovrätten i arvode 1.375 euro för 12,5 timmars arbete, vilket har uppskattats vara en skälig arbetsinsats, samt mervärdesskattens belopp 330 euro, sammanlagt 1.705 euro, vilket belopp stannar på staten.

Domslut

Svarande

A

Besvären förkastas. Tingsrättens slutsatser ändras inte.

Ärendet har avgjorts av president Tapani Vasama och hovrättsrådena Annette Laukkonen, Hagar Nordström (skiljaktig), Jukka Mäkelä, Eerika Hirvelä, Mika Kinnunen (skiljaktig) och Yvonne Strömsholm.

Föredragande: Nina Björklund

Omröstning

---

De skiljaktiga ledamöternas yttrande i ärendet R 19/606

Hovrättsrådet Mika Kinnunen:

Beträffande hållande av huvudförhandling i målet är jag av samma åsikt som hovrättens majoritet.

Jag anför som domskäl följande:

Rekvisitet för narkotikabrott

1. Strafflagen 50 kapitlet 1 § 2 punkten stadgar att den som olagligen odlar eller försöker odla hampa för att användas som narkotika eller råvara för narkotika eller för att användas vid tillverkning eller produktion av narkotika,skall dömas för narkotikabrott. I 2 a § samma kapitel stadgas att den som olagligen brukar narkotika eller för eget bruk innehar eller försöker anskaffa en liten mängd narkotika, skall dömas för straffbart bruk av narkotika.

2. Det är ostridigt att A mellan juni och oktober 2015 odlat åtta cannabis sativa-växter, av vilka han utvunnit en påse marijuana (punkt 1), i juli och augusti 2017 odlat 29 cannabis sativa-växter (punkt 2) och mellan 1.8.2017 och 19.9.2017 dagligen rökt cannabis (punkt 3).

3. För att gärningen skall vara straffbar förutsätts alltså att det utvunna ämnet används som narkotika. Det är ostridigt att odlingen skett för A:s eget bruk och att motivet för hans bruk varit att få lindring till sin sjukdom genom de THC-halter som cannabisväxterna innehållit. A har alltså odlat och använt cannabis som narkotika på det sätt som straffstadgandena förutsätter.

Ansvarsfrihetsgrund

4. Strafflagen 4 kapitlet 5 § 1 momentet stadgar att en handling som är nödvändig för att avvärja en omedelbar och trängande fara som hotar ett rättsligt skyddat intresse och som är av annat slag än vad som avses i 4 §:s stadgande om nödvärn är tillåten som en nödtillståndshandling, om handlingen utifrån en helhetsbedömning är försvarlig med beaktande av det räddade intressets samt den orsakade skadans och olägenhetens art och storlek, farans ursprung samt övriga omständigheter. Stadgandets förarbeten (RP 44/2002 rd s. 18) anger att det är fråga om situationer där man för att rädda ett visst rättsligt skyddat intresse ur en trängande och omedelbar fara blir tvungen att offra något annat rättsligt skyddat intresse. En intresseavvägning skall göras och det mindre intresset skall ge vika för det större.

5. I detta fall är det intresse som A försökt skydda hans egen hälsa, vilken rättighet skyddas av grundlagens 7 §, 19 § 3 och 1 § (RP 13/2016 s. 75) och Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 25.1. En persons hälsa är också typiskt det intresse som skyddats då man inom rättspraxis tillämpat stadgandet om nödtillstånd (Melander: Rikosvastuun yleiset edellytykset s. 261, Högsta domstolen 2016:95, Östra Finlands hovrätt 1.12.2009 R 09/919 och 25.10.1988 R 87/931, Helsingfors hovrätt 10.8.1989 R 88/127 och Vasa hovrätt 16.5.1980 R 1977/1875). Det andra intresset är statens skyldighet att motverka spridningen av narkotika, till vilket bland annat Förenta Nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen ålägger Finland.

6. Ansvarsfrihetsgrunderna i strafflagen skall tillämpas som yttersta medel. Inom rättspraxis har man ansett (se Rovaniemi hovrätt 14.5.2018 R 17/961) att cannabisanvändning som smärtstillande medel kan beaktas vid straffutmätningen. För smärtlindring finns flertalet medicinska läkemedel. Däremot finns det enligt det utlåtande hovrätten erhållit av Fimea för närvarande ingen fungerande behandling av retinitis pigmentosa. Enligt den webartikel som Fimea hänvisat till leder sjukdomen till blindhet. Åt A har föreskrivits medicinen Sativex, som används vid vård av multipel skleros men som enligt A innehåller THC och CBD i ofördelaktiga proportioner och inte hjälper honom. Läkemedlet Bedrocan, som enligt honom har ämnena i rätt proportion, är inte tillgängligt i Finland. Av Fimeas utlåtande framkommer att berörda myndigheter inte gjort intresseavvägning mellan användningen av cannabidiol å ena sidan och medicinering av retinitis pigmentosa å andra sidan. Att A tytt sig till otillåtna substanser är på dessa grunder förståeligt.

7. Stadgande angående nödtillstånd förutsätter alltså att det är fråga om trängande och omedelbar fara. A:s begynnande blindhet är för honom en trängande fara. Däremot kan den inte anses vara omedelbart överhängande sett ur ett tidsperspektiv.

8. Svenska brottsbalken 24 kap. 4 § innehåller stadgande om ansvarsfrihet då en handling begåtts i nöd och stadgandets 2 moment fastställer att nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Sveriges Högsta domstol har i sitt avgörande 20.11.2017 (NJA 2017 s. 872) behandlat ett fall där svaranden hade brutit ryggen och blivit förlamad. Han hade långvariga svåra smärtor och upplevde att endast cannabis gav honom lindring. Som svar på åtalet för narkotikabrott hade svaranden åberopat nödtillstånd. Högsta domstolen anförde att stadgandet om nödtillståndet i allmänt har tolkats så att det gäller akuta situationer. Bestämmelsen utesluter dock inte att den tillämpas även i andra fall, såsom vid bestående faretillstånd. Intresset att vara fri från smärta är ett sådant intresse som kan föranleda tillämpning av bestämmelsen om nöd eftersom allvarliga smärtor bör ses som ett intrång i intresset av hälsa.

9. A:s sjukdom har utvecklats så långt att uppenbar fara för förlust av synen finns för handa. Jag finner att det långvariga hotet mot A:s hälsa är fullt likvärdigt skyddsintresse som en akut uppkommen överhängande fara mot hans hälsa.

10.A har ingett en artikel från Experimental Eye Research enligt vilket cannabidiol haft positiv effekt på djur med ögonsjukdomar av samma typ som retinitis pigmentosa. Hovrätten har trots försök inte erhållit någon myndighets utlåtande i ärendet. A har uppgett att han fått hjälp av cannabis.

11. I målet bör slutligen göras en intresseavvägning mellan intresset att skydda A:s hälsa mot ett allvarligt hot och intresset att förhindra spridning av narkotika. Jag bedömer att det finns mycket liten risk för att den av A odlade cannabisen sprids till andra personer. I intresseavvägningen bör A:s hälsa ges klart större vikt.

12. Jag finner att de i punkterna 1-3 beskrivna gärningarna varit nödvändiga för att avvärja en omedelbar och trängande fara som hotar ett rättsligt skyddat intresse och handlingarna utifrån en helhetsbedömning är försvarliga med beaktande av det räddade intressets samt den orsakade skadans och olägenhetens art och storlek och övriga omständigheter. För den skull bör åtalen mot A förkastas.

Domslut

Jag förkastar åtalen mot A och befriar honom från utdömt straff och från skyldigheten att erlägga brottsofferavgift. Vad gäller arvodet åt advokat X är jag av samma åsikt som hovrättens majoritet.

Hovrättsrådet Hagar Nordström:

Jag är av samma åsikt som hovrättsrådet Kinnunen.

In fidem:

Föredragande vid hovrätten Nina Björklund

Avgörandet har inte vunnit laga kraft.

+