VaaHO:2017:8

RATKAISUN KESKEINEN SISÄLTÖ

Vastaajat olivat kiinteistön kauppaa koskevassa riidassa käräjäoikeudessa vedonneet asiantuntijan kirjalli­seen lausuntoon teemana, mitä olosuhteita on huomioitava, kun arvioidaan sisäilmaongelmia. Hovioikeu­dessa vastaajat vetosivat samaan lausuntoon ja pyysivät lisäksi, että asiantuntijaa kuullaan henkilökohtai­sesti teemana näytteidenottopaikkojen sekä asetuksen 545/2015 mukaisten mikrobilöydösten lääketieteel­lisen merkityksen keskinäinen suhde, mistä paikoista näytteet on otettava, mitä toimenpiteitä mikrobilöy­döt edellyttävät ja miten taloa tulisi korjata.

Hovioikeus totesi, että asiantuntijaa kuullaan kokemussäännöistä. Kokemussääntöjä koskevat todistelu­keinot ovat prekluusion alaisia. Vastaajat ovat käräjäoikeudessa tyytyneet vetoamaan asiantuntijan kirjal­liseen lausuntoon eikä ole ilmennyt sellaisia puutteita tai ristiriitaisuuksia, että asiantuntijaa olisi syytä kuulla henkilökohtaisesti. Siltä osin kuin on vedottu asiantuntijan uusiin todistusteemoihin hovioikeus to­tesi, että vastaajien olisi jo käräjäoikeusvaiheessa tullut tarkasti kartoittaa todistelu, johon he haluavat ve­dota.

Hovioikeus hylkäsi pyynnön asiantuntijan henkilökohtaisesta kuulemisesta.

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

Svaranden i ett mål angående fel i fastighet hade i tingsrätten åberopat ett skriftligt utlåtande av en sakkun­nig med tema vilka omständigheter som skall beaktas vid utvärdering av att ha haft ett inomhusklimatp­roblem under sin tid. I hovrätten åberopade svaranden samma utlåtande och bad dessutom att den sakkun­niga hörs personligen angående relationen mellan provtagningsställena och den medicinska betydelsen av mikrobförekomster enligt förordningen 545/2015, på vilka ställen ska provtagning ske, vilka åtgärder krä­ver mikrobförekomsten och hur huset ska repareras.

Hovrätten konstaterade att en sakkunnig hörs om erfarenhetssatser. Bevismedlen gällande erfarenhetssat­ser omfattas av preklusion. Svaranden har i tingsrätten nöjt sig med att åberopa den sakkunnigas skriftliga utlåtande och det har inte framkommit sådana brister eller motstridigheter som skulle kräva att den sak­kunniga hörs personligen. Till den del som nya bevisteman åberopats konstaterades hovrätten att det åvi­lat svaranden att redan i tingsrätten noggrant kartlägga den bevisning de vill åberopa.

Hovrätten förkastade begäran om att höra den sakkunniga personligen.

HOVRÄTTENS HANDLÄGGNINGSAVGÖRANDE

Domskäl

A och B har i hovrätten åberopat att C, vars sakkunnigutlåtande har företetts i tingsrätten, ska höras munt­ligen i hovrätten. Som grund för hörandet har framförts att detta behövs för att undanröja oklarheter och motstridigheter som har uppkommit i tingsrätten.

D och E har motsatt sig hörandet av C i hovrätten eftersom A och B har avstått från att höra C i tingsrät­ten.

Bevistemat för C:s sakkunnigutlåtande i tingsrätten har varit vilka omständigheter som skall beaktas vid utvärdering av att ha haft ett inomhusklimatproblem under sin tid.

A och B har i hovrätten önskat höra C angående relationen mellan provtagningsställena och den medi­cinska betydelsen av mikrobförekomsten enligt förordningen 545/2015; på vilka ställen ska provtagning ske, vilka åtgärder kräver mikrobförekomsten och hur huset ska repareras. A och B har även åberopat C:s sakkunnigutlåtande i hovrätten som skriftligt bevis.

Enligt rättegångsbalkens 17 kapitel 36 § ger en sakkunnig sitt utlåtande skriftligt. Sakkunnig ska höras muntligt i domstolen, om det behövs för att undanröja oklarheter, brister eller motstridigheter i hans eller hennes utlåtande, eller domstolen anser att det behövs av någon annan orsak, eller en part begär det och det är uppenbart att det inte saknar betydelse att den sakkunnige hörs.

Sakkunnigutlåtandets skriftliga form har motiverats med bevisningens natur. Sakkunniga hörs om erfa­renhetssatser och vetenskapliga frågeställningar som kräver noggranna beskrivningar, vilka är lättare att förstå i skriftlig form. Bevisningen kräver heller inte att man iakttar personens muntliga berättelse eller beteende vid framförandet. Undantagen utgörs av de fall där det i sakkunnigutlåtandet inte har lämnats en tillräcklig redogörelse för vad den sakkunnige har fått fram eller för att svaren på de frågor som förelagts den sakkunniga är oklara eller motstridiga (RP 45/2014 rd, s. 99-100).

Bevismedlen gällande erfarenhetssatserna omfattas av preklusion, även om erfarenhetssatserna i sig inte prekluderas. Preklusionsreglerna förutsätter att parterna uppger vilka sakkunniga som de avser åberopa redan i förberedelseskedet. Av detta följer att den sakkunniga inte längre kan bytas ut efter att förberedel­sen har avslutats. (Mikko Vuorenpää, Asiantuntijatodistelun ongelmakohtia. Helsinki 2012, s. 105-107)

C har i sitt utlåtande konstaterat att då den sanitära olägenheten bedöms tar man i beaktande mikrobtill­växt på ytor inne i bostaden eller i konstruktionen, vilka har luftanslutning till inomhusluften. C har i sitt utlåtande vidare konstaterat att det i jordmånen finns rikligt med mikrober, liksom i jordmånens lakvatten. Därför gäller social- och hälsovårdsministeriet anvisningar för boendehälsa och de riktgivande värden som anges där inte konstruktioner som är i direkt kontakt med utomhusluften eller jordmånen. Dessa konstruktioner innehåller alltid mikrober. C behandlar i sitt utlåtande också vilka mikrober som pekar på fuktskador i husets konstruktioner.

Hovrätten konstaterar att sakkunnigutlåtandet och de erfarenhetssatser som behandlats i utlåtandet är kla­ra och otvetydiga. A och B har nöjt sig med C:s skriftliga sakkunnigutlåtande i tingsrätten och det har hel­ler inte framkommit sådana brister eller motstridigheter i utlåtandet, som skulle kräva att C hörs personli­gen i hovrätten.

Till den del som bevistemat i hovrätten har utvidgats till att omfatta omständigheter som C:s sakkunnigutlåtande i tingsrätten inte har berört, likställs detta med åberopande av ny sakkunnig i hovrätten.

Enligt 25 kapitlet 17 § 1 momentet i rättegångsbalken får ändringssökanden i ett tvistemål inte i hovrätten åberopa andra omständigheter eller bevis än de som har lagts fram i tingsrätten, utom då han gör sannolikt att han inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset i tingsrätten eller att han har haft giltiga skäl att inte göra det. Enligt 26 kap. 4 § 2 momentet i rättegångsbalken gäller 25 kap. 17 § 1 momentet i rät­tegångsbalken också ändringssökandens motpart.

I rättslitteraturen konstateras att bevisteman inte ska tolkas för snävt i hovrätten. Kompletteringar och kor­rigeringar ska anses tillåtna, förutsatt att dessa gäller samma händelser som varit föremål för tingsrättens tolkning. Däremot ska bevisteman som omfattar helt nya händelseförlopp inte utan godtagbart skäl god­kännas i hovrätten. Då finns det risk för att rättegångens tyngdpunkt förflyttas från tingsrätten till hovrät­ten. (Antti Jokela, Pääkäsittely, todistelu ja tuomio. Oikeudenkäynti III Helsinki 2015, s. 682-683. Se också Timo Saranpää, Teemaprekluusiosta dispositiivisessa riita-asiassa, DL 2014, s. 699 ff).

Den i bevistemat angivna förordningen (Social- och hälsovårdsministeriets förordning om sanitära förhål­landen i bostäder och andra vistelseutrymmen samt om kompetenskrav för utomstående sakkunniga 545/2015) har inte särskilt behandlats i C:s skriftliga sakkunnigutlåtande i tingsrätten. C har i sitt utlåtan­de behandlat förekomsten av mikrober, hur provtagning ska ske och hantering av proverna. Hovrätten konstaterar att det har åvilat A och B att redan i tingsrätten noggrant kartlägga alla de omständigheter och all den bevisning som de avser åberopa till stöd för sina yrkanden och därtill även bedöma på vilket sätt detta ska ske. Att höra C personligen i hovrätten kan inte utan giltiga skäl utvidga C:s skriftliga sakkunnigutlåtande att omfatta även sådana frågor som inte framgår av utlåtandet. Om A och B i hovrätten tillåts höra C gällande nya bevisteman bör även motparten D och E beredas tillfälle att inkomma med motbevisning med anledning av hörandet. Detta skulle i sin tur stå i strid med instansordningen och innebära att tyngdpunkten beträffande dessa bevisteman flyttas från tingsrätten till hovrätten.

A och B tillåts inte heller att höra C gällande nya bevisteman i hovrätten.

Domslut

A:s och B:s begäran att höra C personligen i hovrätten förkastas.

Ärendet har avgjorts av hovrättsråden Hagar Nordström och Petteri Korhonen och assessor Linda Tai­vassalo.

Föredragande: föredragande vid hovrätten Pia-Maria Sillanpää

SÖKANDE AV ÄNDRING

I detta avgörande får ej sökas ändring skilt.